Putsa eller inte

Putsningen kan ta en jäkla tid. Har jag varit slö med kniven – inte på riktigt skurit bort det som ska bort – för jag nöta på som fanken med 80-papperet. Man blir en putsare, inte täljare.
Har man däremot täljt klart ämnet innan putsningen så går det rätt lätt, och man får den där blanka ytan som gör föremålet skönt att hålla i och som också gör det hygieniskt om det ska komma i kontakt med mat.
Men ibland tänker jag att man putsar lite för mycket också. Spåren av kniven och andra skärverktyg är rätt snygga som de är, man skulle kunna nöja sig där lite oftare.




Det översta skedbladet är oputsat, virket är en bit
rönn som låg uppkluven på en vedbacke. Det nedre
är putsad björk. Båda ser okej ut, kanske är den
putsade varianten behagligast att äta gröt med.