Kaffemått av björkvril

Morsans kusin Kurt hänger ofta ute i sina skogar runt Laxviken. Där springer han förstås ofta på roliga träbitar, vi som sitter på kontor om dagarna gör ju inte riktigt det. I somras fick jag några björkvrilar av honom, både större och mindre. En av de större var helt färsk och jag tänkte ett tag att jag skulle testa att dra ur fiber för fiber, men det blev inte av. Kommer jag över en färsking i sommar ska jag ge mig på det.
Jag satte en kulrasp på borrmaskinen och började ta ur de små vrilarna, jag finlirade med en liten skölp. De blev nåt som liknar kaffemått till slut. Stora – så de ger starka koppar.
På jämtska säger man för övrigt inte vril, ordet är rigel. Och blir resultatet en kåsa så är det en koksa man har gjort. Man säger förstås inte björk heller, utan bjårsk.

Nyputsade kaffemått av björkvril, hade lite linolja på
dem sen. En smörkniv av ene, hämtat från Skärstad
i Småland, hamnade också i bilden. Vad en heter på
småländska vet jag inte, på jämtska blir det i alla
fall ein. Eller ään, om man kommer från Offerdal.