Knivslöjd

Den färdiga kniven. Det var lite fina
missfärgningar i björken som livar upp.

Så gjorde jag min första kniv sedan mellanstadiet. Den kniven tog väl en hel termin att göra färdig, den här tog några timmar. Nån slida har jag inte gjort förstås, det tar väl några timmar till.
På jämtska säger man förresten knivslir, något mindre ekivokt om man är en sån som inte sprider könsord kring sig.

Så här började det. Borrade upp för tången i hornet,
i fyra näverbitar, i tre bitar aluminium från en ölburk
och i en bit björk. Kapade tången så att den går
kanske fem centimeter in i björken.
Jag täljde fram formen med kniv, en rasp och en fil
hjälpte till att forma renhornet.

Putsad och klar satte jag skaftet i en flaska
linolja över natten. Det var dumt att låta
hornet ligga i olja också såklart, men
det fattade jag inte på den tiden.

Längst ner på hornbiten ser man hur den
missfärgats av oljan. Så kan det gå.
Ölburken mellan näverskivorna
klarade sig dock oskadd.

Gäralauspinn

I en vecka ska jag blogga på sajten Kravallslöjd. Det första inlägget handlar förstås om gäralauspinnar, såna som tillverkas när man inte direkt har nåt annat att göra. Klicka dit och kolla läget. Kravallslöjd alltså.

Typisk pinne som gjorts medan jag inte
gjorde nåt annat än just den.

Krympburk

Kom ju över lite färsk björk, ett par slevar är igångjobbade. De delar som inte fick vara med och ligga slev blir det krympburkar av.
Jag gillar krympburkar, mest för att det är en så klok teknik och mindre för att jag lyckas göra dem fina. De som kom på att ett färskt rör av trä kunde krympa fast kring en torr träskiva måste ju ha blivit jäkligt impade. Gick nog runt och var lite malliga.
De tre burkar jag började på har krympt klart och väntar på att bli helt färdiga. Läser förresten att det tog en vecka för jivaroindianerna i Peru att krympa sina dödade fienders skallar. Björkkrympning går alltså snabbare, om man inte räknar in att lock och sånt ska göras också. Men huvudkrymparna fick å andra sidan kämpa med att flå kraniet, koka huden, skrapa insidan och sånt pyssel. Så allt som allt tror jag att indianerna hade det tuffare med sina krympningar.

Nya spiralborren gick rakt igenom på nolltid.

Ser ju ut som en toarulle. Får komma ihåg det
om jag behöver skoja med nån i framtiden.

Sågade itu toarullen, det blir två burkar av den
i stället. Det visar sig återigen att pyntning inte
är min forte, men det var lite kul att ge sig på det
Sen blir det lock också, och färg.

Krokvuxen björk

Jag körde förbi några gubbar som röjde längs en väg och jag fick lov att ta med mig ett par bitar krokvuxen björk. Nu laddar jag för lite färskslöjd.

Krokvuxet och fint. Det borde ju finnas
åtminstone nån slev i det här.

Men så klöv jag ett av ämnena och kärnan visade sig
vara knasig. En kvist gick dessutom ut från kärnan,
så jag vet inte vad det kan bli av den här biten.
Hålslev, någon?

Marmelad

Jäklar vad många träd det finns alltså. En hel skog innehåller så mycket virke, bara ett fullvuxet träd skulle täcka behovet av smörknivar för en hel stad i flera år tror jag. Sån här småslöjd som jag håller på med kräver inte så mycket trä, några småbitar räcker långt.
Därför var det kul att få en gren från ett småländskt körsbärsträd. Den var lite angripen av röta, men delar av den gick att ta vara på. Så långt har det blivit en liten brevkniv och en marmeladtagare. Trevliga saker båda två.

Brevkniv och marmeladinstrument av körsbärsträ.

Spiralborr från Värmdö

Vad bra den här var då. Åkte med en kompis till Hemmesta på Värmdö, en loppis där skulle ha gamla verktyg – och det hade de. Gamla hyvlar, sågar, yxor, filar, skrot och korn. Jag har varit ute efter en spiralborr och hittade en klockren. Testade på en bit björk sen och borren sög sig genom trät på ett rätt lätt sätt. Välinvesterade 75 kronor.

Björken var torr och hård, men vi tog
oss igenom. Sen sprack den i och för sig,
en kvist satt lite galet i änden.